Vem hade någonsin kunnat tro att jag, den en gång skriftligt kortfattade personen, skulle utvecklas till att bli en social prick, som faktiskt är kapabel att skriva ett svar på en fråga utan att den bara består av en “:O”-smiley?
Ingen hade nog kunnat göra det, ty jag helt ärligt skrev sämre än en… ja, du får välja ett valfritt substantiv här – go on! Tacka gudarna, aporna eller något annat, då liv man lever säkerligen hade varit bra mycket tråkigare om man inte kunnat uttrycka sig i skrift.
Nu säger jag inte att jag är the führer der text, kungen av meningsbyggnad eller the president of vocabulary – jag syftar snarare på att jag ibland lyckas leverera ett par guldklimpar, åtminstone vanliga stenar doppade i en glittrande gul färg.
Anledningen till att jag skriver detta inlägg, är för att jag skannat igenom innehålllet av denna blogg lite snabbt och insett att jag hunnit skriva en hel del inlägg här på bloggen, detta är det 48:e om jag inte minns helt fel!
Det 50:e inlägget bör firas på något sätt, ett sätt jag bestämmer där och då det händer… kanske blir det en allmän “inbjudan” till en kebabetistisk (ja, jag har hittat på ett ord ala Barney Stinson) upplevelse på allas vår favoritställe i Luleå – Kebabhuset! Om det blir på så vis, får var och en självklart betala för sig själva, men det är fullt tillåtet för er att betala min måltid.
Jag vet redan i förhand vad jag skulle beställa om det begav sig, och det finns minst en person till som vet om det. Säger den lite halvt kryptiska koden “KR -d -g +p s++” er något? Nej, jag tänkte väl inte det… let me break it down for you.
Enligt Kebabhusets standarder (som jag lyckats snappa upp), använder de ett par koder för att snabbt kunna anteckna vad kunden vill ha och inte ha. I exemplet ovan står “KR” för kebabrulle, “-d -g” innebär att den inte ska ska vara fri från både dressing och gurka, medan “+p” antyder att det ska sättas ett par extra pepperonis i/vid sidan av rullen.
Avslutningsvis återfinns “s++”, någonting som indikerar att man beställt deras “superstarka” sås och kommer därmed lida av magproblem någon timme senare – true story. Det är verkligen mödan värt att äta en kebabrulle med superstark sås, om det nu inte framgick i texten ovan (hallå? läs mellan raderna och sen lite till)!
Som titeln på detta inlägg antyder, är denna blog/blogg… crap, jag kan fortfarande inte bestämma mig om jag ska stava det med ett eller två g:n. Oh well, denna någonting är en sorts lagringsplats för de, alldeles för många, överflödiga tankar som dyker upp i mitt huvud.
Det tåls att tillägga att jag säkerligen gör mig av med större delen av dessa verbalt, då det finns ganska få grejer jag faktiskt filtrerar bort innan de svävar ur munnen på mig… vilken tur att det finns folk som faktiskt förstår sig på mig så pass bra att de inte tar illa vid när detta sker – keep it up helt enkelt!
Med reservation för språkliga felaktigheter, så som felkalibrerad en/ett-funktionalitet, missbruk av ord samt ogynnsam styckeindelning.