Programmering är egentligen ett ganska självbeskrivande ord när man väl tänker efter. Program-mer-ing. Om ni bortser från att “ing” bör bytas ut mot “ning” enligt det svenska språket, så har vi alltså en fras som antyder att man gör fler program. Det är en korrekt skildring, javisst, och det finns ännu fler beroende på hur man djupgående man är när man definierar ordet program.

Jag gillar att programmera, och har gjort det sedan tre, kanske fyra år tillbaka. Det är mitt sätt att kunna bygga fina legohus, kunna måla vackra tavlor och även kunna springa 42 kilometer i sträck utan en pisspaus. Mitt sätt att prestera helt enkelt, på en individnivå. På den senaste tiden har det blivit en hel del programmering, eller snarare webutveckling. ninetwozero.com har (för en kortare tidsperiod sedan) lanserats på riktigt, och innehållshanteringen håller på att förbättras varje dag då till exempel buggar (läs: fel)  åtgärdas kontinuerligt vid dess upptäckande.

Om jag sedan i framtiden lyckas få ut det till en riktig människa, en annan levande individ (inte för att jag har någonting emot att göra hemsidor åt personer som ej är vid livet, det är bara det att kommunikationen med kunden skulle bli lite väl enkelriktad)… då skulle det säkerligen känslan av stolthet infinna sig inom mig, likt en förälder som just bevittnat sitt barn ta sina första steg.

Risken finns ju även att produktionen av systemet stannar in-house, man vet ju nämligen aldrig vad som väntar runt hörnet. Säkerligen någon gul handdocka med en fotbollstuta, det vore sannerligen en intressant utveckling av det hela.

Jag kände bara för att skriva av mig a lil’, då det inte blivit så mycket sådant på sistone, alltså i klartext och inte kryptiskt kodspråk. Må bra och lev väl, eller inte; ni får faktiskt välja helt på egen hand, om än min rekommendation kvarstår!